”Hav en rigtig god tur! Kæmpe!” 1200 löpare drar iväg till startskottet och speakerns röst strax intill FC Köpenhamns hemmaarena på en nätt 25 km-runda. Jag ligger direkt i rygg på ”Stefan” som med lätta steg utbyter ord på danska med sin farthållar-kollega. Publiken är taggad och vädret fantastiskt. I benen har jag 23,5 km från dagen innan men känslan är god. Jag fäster blicken i Stefans rygg och fokuserar på siffrorna. ”4:00/km”. Visst ska detta bli en ”rigtig god tur”.
Köpenhamn Marathon och Sparta, som är arrangörer, är världsklass på många plan. Inte minst under dagens ”maratontest” som är en av fyra tävlingar för löpare som har Köpenhamn Marathon som slutmål. Distanserna på de fyra tävlingarna är 10, 15, 25 och 21,1. Jag hade prickat in den tredje och längsta tävlingen på 25 km, en perfekt uppvärmning inför Hamburg om fyra veckor.
Resan ”dörr till startlinje” är otroligt smidig och lätt. Cyklade hemifrån 06:30, båten gick 07:00, trapporna ner till perrongen och tåget vidare och framme vid østerport station 08:47. Två kilometer promenad senare var vi framme vid starten 25 min innan signalen skulle lyda. Vi möts av en storstad som vaknar och många morgonjoggare var ute på sin söndagsrutin. När vi närmar oss FC Köpenhamns hemmaarena och Gunnar Nu Hansens Plats 11 ser vi Spartapersonal förbereda banan. ”1 km” markerar en stor skylt på den stora asfaltsvägen. Rätt fantastiskt hur välorganiserat detta är för att vara ett ”testlopp”. Vägarna är avstängda, kilometermarkeringar varje kilometer, möjlighet att följa live i deras app (med splittider var 5:e kilometer!), sex vätskestationer och musik på nio ställen längs banan. Och just det, nämnde jag ett gäng av Europas bästa farthållare?
Vi lämnar väskorna, joggar lätt i 1,5 km och glider sedan in i startledet. Jag ställer mig direkt bakom de två avslappnade herrarna med blåa ballonger med texten ”4:00/km” på. Skulle allt gå som det ska så skulle jag åka härifrån med en bra känsla och ett PB på 25 km. Min plan hade varit att hänga med dessa farthållare hela vägen och få en bra känsla för 4:00/km-farten. Kvalgränsen för New York Marathon är 2:53 vilket innebär ett snitt på 4:05/km. Så 4:00/km känns som rätt utgångsfart, bara att vänja kroppen… Nu kör vi!
Vi springer under startbågen och Stefan hittar pace direkt. Det känns som att det inte är första gången han gör detta… Ett gäng morgonpigga danskar står och skriker i megafoner och flaggar med stora vimplar när vi ger oss ut på första kilometern som sedan viker in på en 8km varvslinga som vi ska avverka tre gånger. Banan är kontrollmätt och går längs delar av banan för Köpenhamn Marathon men även någon kilometer inne i parken. Stundtals får jag både bra och dåliga flashbacks från mina tidigare Köpenhamn Marathon. Just passeringen vid FC Köpenhamns hemmaarena innebär under maratonloppets andra passering där att du avverkat 32 km. Den sista tuffa milen kvar dvs. Men det tänkte jag inte på när vi sprang förbi efter en kilometer. Nu kändes kroppen pigg och fräsch och Stefan pinnade på och spred bra glädje. Vilken dag det skulle bli!
Banan var trevlig för att vara en tre-varvsbana och Sparta har en otrolig rutin och erfarenhet. Där fanns musik på tre ställen längs banan och vätska vid två tillfällen. Det innebär totalt sett DJ:s som pumpar upp stämningen vid 9 (!) ställen. Vilken feeling! Banan hade några ”knixiga” partier med två 180 graders svängar per varv och tre 90-120 graders svängar. Större delen gick på asfalt men någon kilometer per varv gick på grus när man sprang i parken. Fördelen med gruset var att större delen var hårdpackad och ”tumlad” så att det kändes i praktiken som en gammaldags grusbana. Vi passerar första kilometerna på 3:58, nästa på 3:57 och tredje på 4:03. Otroligt bra farthållning med tanke på den ”knixiga” banan. Efter fyra kilometer kändes det som att jag börjat hitta ett bra flow och andning. Femman passerade vi på 19:58 och vid kilometer nio kändes allt väldigt lätt. Jag utbytte några ord med ”Stefan” och berömde farthållningen. Han var otroligt blygsam i sin framhållning och tyckte bara att det var kul att kunna hjälpa till. Vi låg i en bra klunga med ca 40 personer inkl. tredje bästa dam. Milen passerades exemplariskt på 39:57 och solen började lite lätt att titta fram. Vad kunde gå fel?
Vid 15 km känner jag den där känslan. Den där gnagande känslan i bakhuvudet när man vet att det inte är så långt kvar innan saker börjar gå från ”flyt” till ”slit”. Vi passerade 15 km på 59:59 och Stefan klappade igång publiken längs banan. Jag tryckte vid denna stund i mig min gel. Låren kändes trötta och flåset aningen för ansträngt. Missförstå mig rätt, jag visste redan vid milspasseringen att jag skulle klara att hänga med hela vägen i 3:59/km. Men jag hade hoppats på en lite mjukare resa. Tankarna började snurra kring träningen jag gjort. Varför känns det inte lättare? Sen tänker jag till och går igenom veckan i huvudet. Söndag – 36:57 med löpvagn på 10km. Måndag – 11km återhämtning, tisdag – vila, onsdag – halvmara med 7km tröskel á 3:48/km, torsdag – 15km distans, fredag vila och lördag 23,5km provlöpning av HBGM-banan. Efter dagens pass skulle jag vara uppe i 100 km på veckan med 52 km på 25 timmar. Jag skakade på huvudet och tänkte ”Kom igen, cut yourself some slack.”. Jag fokuserade än en gång på Stefans ballong – 40 min kvar!
21098 m passerades på 1:24:18, 10 sekunder från mitt pers (som gjordes på 2015 års Köpenhamn Marathon där jag passerade halvan på 1:24:08) och nu kändes det lätt igen. Bara 3,9 km kvar?! Detta fixar vi lätt! Jag hade haft håll till och från sedan kilometer 17 vilket är väldigt ovanligt men som jag tillskriver gårdagens långpass. Stefan kikar över på mig. ”Det går rigtigt godt!”. ”Ja! du är verkligen grym!” flåsar jag ur mig. Här känner jag, trots lite slitig känsla, mig riktigt nöjd. Bara en liten bit kvar, sen blir det vila.
Sista 600 m är jobbiga med håll som trycker hårt i sidan men är under kontroll. Springer in under målbågen på 1:39:44 och konstaterar 3:59/km i 25 km fyra veckor innan Hamburg Marathon. Riktigt nöjd och hinner hämta ut min väska innan jag hejar in löpar- och resekamraten Kalle (även han på nytt pers med råge!). Vi lunkar bort två kilometer igen till stationen och sjunker sedan ner trötta, stela och glada i sätet på tåget och påbörjar hemresan. På båten kunde jag inte motstå frestelsen att fira lite extra och beställer ”två röda och en grön” samtidigt som jag kikar på splittiderna. Summerar dagen och loppet som ”en rigtig god tur”, andra bästa svensk och plats 55 av drygt 1200 löpare. Nu laddar jag om för en ny vecka och sista rycket inför Hamburg Marathon!
/Han som har det ”meget godt”