Att leva med en löpare

Att leva med en löpare är inte lätt. Speciellt för någon som inte har valt det. Petra Månström la för en vecka sedan upp en bild på sin kille Jonas på instagram med en kort text om att han ständigt får frågan ”Springer du också?”. Precis så är det även i mitt och Lisas förhållande. Lisa får ofta frågan när hon berättar för människor vad jag jobbar med. Men Lisa springer inte, däremot gör hon andra saker medan jag springer. Vad är det då som definierar en löpare och en icke-löpare? Jo enligt min erfarenhet av att ha träffat mängder av löpare och icke-löpare i relationer de senaste åren finns det ett antal saker som går att peka på, framförallt om du försöker se det från hur din partner uppfattar det. Därför är detta ett inlägg i två delar. Det första inlägget utgår från partnern som inte springer. Låt oss kalla denna för ”livsnjutaren” (namnet en Löpare har på partnern som inte springer). Nästa del kommer att utgå från partnern som springer. Låt oss kalla denna för ”Löparen”. Så här har ni del 1 – att leva med en löpare.

Vem är löparen?

Vem är egentligen den här "Löparen"?
Vem är egentligen den här ”Löparen”?

Vi får börja med en definition. Vem är löpare? Det är en intressant fråga. Partnern (Livsnjutaren) definierar ”Löparen” som en som springer regelbundet. Men inte bara detta, hen gör det dessutom stundtals både på orimliga tider på dygnet OCH gör det länge (”länge” definieras av livsnjutaren som mer än ett avsnitt av Game of thrones). Löparen har också fått för sig att det krävs mer än ren viljestyrka och ett par skor att ta sig utanför dörren för att förflytta den ena foten framför den andra i något snabbare än promenadtempo. Man behöver en klocka, ett par högteknologiska och/eller überminimalistiska skor (beroende på vilken LÖPARLITTERATUR man senast läst), en vindjacka, en LÖPARMÖSSA, ett par LÖPARHANDSKAR, ett bälte (varför?!), några märkliga strumpor som ser oroligt likt ut ett par stödstrumpor OCH sen självfallet. Telefonen. Så att hen kan ta en bild till sociala medier. På sin klocka. Eller rödsprängda nylle. Med en hälsning likt ”Färska kilometer in på kontot!” Eller ”fredagsfys före fredagsmys!”. Löparen är en märklig varelse helt enkelt. Men man älskar hen ändå.

När löparen ska ut på sin runda

Det räcker som sagt inte bara att löparen drar på sig dojorna och sticker ut. Nejdå, det skulle vara för lätt. Livsnjutaren iakttar löparen från vardagsrumsfönstret flera minuter efter hen sagt adjö då löparen står kvar utanför huset i ösregn och blåst medan denna väntar på att GPS-klockan ska få ”satellitsignal”. För att börja springa innan detta har inträffat vore otänkbart. För att inte tala om morgonrundan. Livsnjutaren har redan haft en skitnatt där barnen vänt och vridit sig i sängen och när du äntligen börjar nå djupsömnen runt 05:00 så händer det. Löparens klocka piper. Det är dags för ”morgonjogg”. Eller som vi vanligt folk kallar det, ”NATTLÖPNING”. Nä, någon måtta får det vara. Fast det blir det ju inte. För löparen påstår att ”det bränner gott med rundan innan frukost”. Så är det.
När löparen kommer hem från sin runda

Efter att Livsnjutaren har underhållit och lagat lunch till barnen (nåja, micrad mat är också mat) så tycker Löparen att det är läge att komma hem från rundan. Men inte genast. Man ser nämligen huvudet på Löparen passera gatan utanför fönstret tre gånger innan hen kommer in. Anledningen är att det skulle bli ”jämna kilometer” på rundan. What?! Tydligen är detta viktigt. Efter att Löparen har ”eftersvettas” är det dags att ställa den artiga frågan, ”hur var rundan?”. Livsnjutaren vet om att denna inte får samma fråga tillbaka. Livsnjutaren vet också om att Löparen inte märkt att tvätten är vikt eller att någon gått ut med soporna. Men Löparen berättar självfallet gärna och detaljerat om passet. Livsnjutaren zonar ut och föreställer sig den nya IPA-ölen som ska testas ikväll. Löparen märker detta och beger sig irriterat iväg för att duscha. Efter två höga skrik från duschen skyndar Livsnjutaren sig dit. ”Är allt bra?!?”. ”Ja…” får denna till svar. Det visade sig att Löparen fick skav på låren runt de ”privata områdena” under långpasset. Ett tips till Löparen – SKIT I LÅNGPASSET. Problem solved.

Löparen ser en Ben & Jerrys buss och springer RAKT FÖRBI DEN. Ingen som tycker detta är märkligt?
Löparen ser en Ben & Jerrys buss och springer RAKT FÖRBI DEN. Ingen som tycker detta är märkligt?

När löparen ska på fest

Det finns alltid en viss oro när Livsnjutaren och Löparen ska på fest. Livsnjutaren får flera gånger förklara varför det inte funkar med löparskor till finkläder. Inte nog med det så får Livsnjutaren tvinga av Löparen GPS-klockan och övertala hen att det inte är ”coolt” att ha på sig sin GPS-klocka för att visa funktionerna för de andra gästerna. Och det sjukaste av allt? Löparen drar ett skämt om att ta med träningskläder och springa hem från festen medan denna skrattar nervöst. Men någonstans vet de bägge om att det inte är ett skämt.
Väl framme på festen får Livsnjutaren skämmas, dra Löparen åt sidan och meddela att ”Vad gör du på milen” INTE är en passande icebreaker. Inte heller är det särskilt fyndigt att ständigt fråga bartendern om en drink med rödbetsjuice i för att Löparen ska ”tävla” om en vecka (tävlingen verkat dessutom i själva verket vara någon form av sjuk träningstävlingscup som alla hetsar varandra inför?!). Nej nu räcker det och de går hem.

 

När löparen ska på semester

Först och främst, vart ska det åkas på semester? Det hade varit trevligt att åka iväg någonstans varmt. Kanske en charter där barnen kan vara med i någon seriefigursklubb, bada i poolen och leka med andra i samma ålder. Kanske kan paret ligga och sola med en kall öl vid poolen och sedan kan hela familjen gå iväg på en promenad till den lilla byn på kvällen och äta en fin middag i solnedgången? Löparen tittar på Livsnjutaren. ”Vad sägs om Hamburg i april eller Frankfurt i slutet av oktober?”. De lever på två olika planeter. Livsnjutaren behöver inte fråga var dessa förslagen kommer ifrån för hen vet redan. ”Ska du springa maraton då?”. ”Ja jag tänkte det…”.

När Livsnjutaren väl accepterat tanken av att det inte blir någon solsemester utan istället semester till en tysk industristad under de gråa årstiderna så börjar hen leta hotell. Löparen har sagt att nära start eller mål är viktigt, hen vill inte gå så långt. Efter att ha lagt i princip flera dagar på att hitta ett hyggligt hotell (allt är ju fullbokat så klart), planerat resan och ska trycka på köpknappen säger Löparen ”Du förresten jag tänkte lite på det. Det är egentligen bättre jag åker ner med de andra som ska springa så ni kan stanna hemma. Det blir ändå inte så kul om vi åker allihopa, jag kommer ju vara inne i maratonbubblan hela resan. Känns väl rätt?”. Då säger vi så.

Löparen och skorna. Ord överflödiga.
Löparen och skorna. Ord överflödiga.

Att leva med löparen

Livsnjutaren älskar ju löparen. Trots alla dess brister och svagheter. Men satan vad hen gör det svårt i vardagen. Två punkter sticker ut, summerade nedan.

  • Skostället är konstant fullt (även ”din” hylla) med… Just det, löparskor. Som att hen vill säga HÄR BOR EN LÖPARE! De städar varannan dag efter barnen lagt sig och då lyfter Livsnjutaren ner Löparens skor i hens löpargrotta i källaren. Men på något magiskt vis står där fyra par löparskor där dagen efter igen (hur är det ens möjligt? Vill hen jävlas med mig?). På frågan om antalet skor får Livsnjutaren ett svar där hen behöver en tolk för att förstå. ”Ja men jag har ju ett par lite mer dämpade till morgonjoggen och långpasset, ett par tunnare till kvalitetspassen, ett par mitt emellan när jag kör distans och sen ett par extra om jag vill ha omväxling eller kör en lättare tröskel”. Heee?
  • När de har planera in fler än tre aktiviteter på helgen så märker Livsnjutaren en lätt, knappt märkbar irritation på Löparens röst. På lördag morgon ser Livsnjutaren Löparen sitta och titta ut genom fönstret och sedan på sin klocka. Hen planerar. När. Ska. Jag. Springa. Livsnjutaren suckar lätt, tänker att den där ena grejen kan vi skippa och säger till Löparen att det är väl fint väder om hen vill sticka ut en sväng nu. Löparen blir genast på glatt humör och kontrar ”Är du säker? Men klart du har rätt det är ju fint nu. En liten sväng hade varit skönt.”. När löparen står i dörren med snörade skor frågar Livsnjutaren försiktigt ”hur länge blir du borta?”. Hen får svaret ”Nja vet inte. Kanske två timmar?”. Två. timmar. Att springa konstant i två.. timmar. Låter skoj.

Som sagt. Löparen är inte lätt att leva med. Speciellt när man inte själv springer. Men Livsnjutaren har andra fina kvalitéer. Mer om detta i nästa inlägg.

/Hen som livsnjuter

37 thoughts on “Att leva med en löpare

  1. Jag är löparen. Men det finns värre. Mycket värre. Kräver flera kapitel Att beskriva. Eller till och med en hel bok. Jag är gift med en sådan. Cyklisten. Stackars barn. ?

    1. Ibland undrar folk om det känns märkligt att vara så biten av löpning när ens respektive inte är det. Om det inte vore bättre att dela intresset liksom. Brukar svara att det ger en bra balans, man kompletterar varandra!

  2. Klockrent! Känner igen mig i typ allt:) trots att jag är cyklist o inte löpare. Enda skillnaden är väl att passen tar ännu längre tid som cyklist:)

  3. Klockrent Simon!???? Skönt för oss båda (jag & min fru, Camilla) att det finns fler par som har det som vi… ???

  4. Ha, ha, det bästa jag läst på länge! Kanske ska jag lägga ut en varning någonstans om att jag är löpare så att känsliga friare håller sig borta. 😉

  5. Bra skrivet Simon ! Du sätter många sanna saker på pränt.
    Själv är jag Vandraren som gärna går 16 mil på fyra dagar i Nederländerna ( Nijmegen ) mitt i varma och fuktiga juli varje år tillsammans med 55000 andra gådårar.
    Min fru Livsnjutaren däremot kan förstå faiblessen för stämningen under marschen, men skulle aldrig i livet göra det själv med insikt om egna humöret vid trötthet.

Lämna ett svar till simon Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *