Skogen ligger tyst och vinden är stilla. Ystad visar sig från sin bättre sida och några få människor syns i de små trädgårdarna i närheten av ”Soldattorpet”. Sen hörs stegen. Löparna swishar förbi i hög fart. Hade det inte varit för de drygt 100 svinsnabba löparna som samlats för att springa en snabb mil hade detta varit en söndagförmiddagen likt alla andra. Men detta var inte en vanlig söndag, det var DM på 10 km landsväg och här skulle det gå undan.

På uppvärmningen känner jag mig inte helt 100%. Pulsen på joggen ligger på 130 och allmänna känslan i kroppen är låg. Jäkla skit. Kände mig orolig att jag hade något skit i kroppen som satt sig. Inte nu, inte nu! Efter passen i veckan hade jag bestämt mig för att ge det ett försök på sub 35 på dagens lopp. Gå ut på 3:28 och sen se vad som hände efter hand. Men det viktigaste av allt skulle vara att jag INTE skulle slita. Jag hade bestämt mig för att flyta och hitta en rytm och fart som kändes bra. Vi joggade bort till bilen och bytte om till race outfits som för dagen var IS Göta linne, splitshorts och New Balance RC 1400 V3. Så fort jag fått på mig dessa och vi joggade bort mot starten var känslan mycket, mycket bättre. Jag tog ett bra beslut och slängde av mig pulsbandet i bilen. Jag ville inte känna mig stressad över att kika på pulsen om det inte kändes bra idag. Väl borta vid starten är stämning på topp. 100 ruskigt duktiga löpare från hela Skåne skrattar och snackar och från ingenstans hör vi tävlingsledaren ”5 sekunder till start”. OK time to fly!

Banan går i i tre varv inne i skogen i Ystad ett stenkast från havet. Publiken består av ca 50 personer (vänner och familj) vid varvningen som även på sista varvet blir till målet. Första varvet springer man ca 300m extra i början på en raksträcka och sedan är varven ca 3,2 km styck. Inget sexigt med andra ord. Men sexigt är inte syftet, det är att det ska gå snabbt. Någon höjdslkillnad är där inte direkt att prata om. Någon mindre ”backe” på 5 höjdmeter men annars platt som en pannkaka. Dagens förutsättningar var fantastiska med i princip ingen vind, halvklart och 10-12 grader. Så när starten gick var det inte konstigt att första kilometern gick snabbt och kändes lätt.

Jag hade bestämt mig för att springa mitt eget lopp och inte haka på någon ”snabbare” rygg. Idag skulle vara en bra genomkörare mot Hamburg Marathon om sju dagar. Men det var helt klart en jobbig känsla när jag efter 1,2 km inser att jag kommer hamna helt själv ett tag framöver. Jag ser klungan med ”34-löparna” med Berner, Kenth, BG och en drös andra glida iväg samtidigt som jag slår ett öga bakåt och ser att klungan där driver iväg och är nu 20 meter bakom. Mattias som också siktade på under 35 tog ett beslut och försökte hinna ikapp klungan framför. Gick väl tyvärr så där och han hamnade 15m bakom under en längre period. Andra och tredje kilometern fokuserade jag på att försöka hitta ett bra flyt och vid 3 km markeringen springer jag om klubbkompisen Tony som öppnat hårt. Vi utbyter ett ”bra jobbat” och Tony och en kille till släpper min rygg några hundra meter senare efter varvningen.

Ut på andra varvet och känslan är bra men jag inser att mina kilometer börjar glida upp något. Jag passerar 5 km på 17:31 och känner här att jag inte har det i mig idag att springa andra halvan snabbare än den första. Jag har hittat en bra rytm runt 3:33/km och känner inte för att ligga och pressa på egen hand. Jag hade vid det här laget även tagit sikte på en bekant rygg längre fram som jag ville ifatt men jag skulle få låta det ta sin tid…

Vid sista varvningen och ca 6,8 km avverkade är jag nära ryggen samtidigt som hans tvillingbror skriker på mig ”kom igen nu Simon, du vill väl inte ha gubbstryk idag?”. Nej gubbstryk var inte på agendan idag.

Jag ligger i rygg på BG under några hundra meter innan jag går om och drar klungan. Vi utbyter ett ”bra jobbat” och klungan hakar på mig några hundra meter. När jag passerar 8 km och slår ett öga över axeln har avståndet ökat bakåt. Här inser jag också att jag ligger bra i fas för en tid under 35:30 och benen känns bra i detta tempot. Sista biten nu!

 

Vid 9,7 km känner jag mig jäkligt nöjd. Låren börjar bli stumma men flåset är fortfarande under kontroll. Jag har lyckats med planen. En snabb bra mil men utan att slita. Jag slappnar av en liten stund när jag hör snabba, fräscha fötter snabbt komma bakifrån. Tänker var fan kom han ifrån? Han passerar mig ruskigt snabbt i kurvan och jag ger direkt upp tanken av en spurtduell (får sedan klart för mig att detta var Mattias Ohlsson, 800- och 1500m löpare tillika svensk U23 mästare). Men ryggen fick mig att göra en mindre ansträngning till att öka farten och jag springer i mål på 35:14 men en fantastisk känsla i kroppen. Trött, men inte sliten. Det var inte en bra dag men inte heller en dålig sådan. Känslan och loppet går till mina personliga noteringar som ”ett helt vanligt milslopp”. Den stora och positiva skillnaden var sluttiden 35:14. I’m back!

Joggade ner tillsammans med Berner och Micke A som båda persade (fick vara med på ”persbild” trots att jag var 15s ifrån). Summerar DM i Ystad som precis det kvitto jag ville ha och behövde inför Hamburg Marathon om en vecka. Och framförallt kom det som jag så länge sökt efter, känslan av att hitta flyt och balans i löpningen. Hamburg, nu kör vi!

/Han med flyt

Splittider från loppet (för nördarna… Officiell tid blev en sekund mer än på klockan)

Första 5k: 3:24, 3:28, 3:33, 3:32, 3:34 (17:31)

Sista 5k: 3:33, 3:36, 3:33, 3:34, 3;26 (17:42)