Två bra tävlingar, pers på kvalitetspass och en fullt fungerande kropp. Efterdyningarna av en vårmara har aldrig varit bättre. Finns sub 35 på milen och en kvalplats genom halvmara under 1:21 till New York maraton på kartan under 2016? Absolut

Första kilometern på den 3,7 km långa stafetten visar 3:19. Pulsen är hög och flåset ansträngt men vilken kick. Fartkänslan är absolut och Kenths rygg är 5-6 sekunder framför mig. Bakom har Toru tappat fart och jag ligger själv och jagar. 3 km passeras på 10:06 och jag växlar över till Annika på andra sträckan efter 12:17, 3 sekunder efter Kenth. Det är 12 dagar sedan målgång i Hamburg Marathon och kroppen känns… fantastisk. Vilken kick!

Dagen efter känns kroppen bra. Vaderna är OK och låren lite mosiga men främst oroar jag mig över den svullna foten. Livets ironi, man grisar hårt i 3,7 km för att sedan trampa fel när man efter målgång ska gå och lägga sig i gräset. Men på söndagen hade jag bokat in ett 10 km tröskelpass i form av Mellbrisloppet så det var fram med gasbindan och lindade upp foten rejält så var det problemet ur världen. Tänker på Scott Jurek som 2007 stukade foten blå och gul två dagar innan Hardrock 100 (160 km kuperat bergslopp), tejpade skiten med silvertejp till en boll, stack ut och vann och slog banrekord. Galet!

På söndagen blev det ett 10 km välgörenhetslopp i Pålsjö skog som IS Götas ungdomssektion arrangerar. Mellbrisloppet kändes som en prefekt 10 km tröskel och så fick det bli. 6 km uppvärmning bort till starten, några minuters snack och sen iväg! Tänkt tempo var strax under halvmarafart och fick bra draghjälp av Micke Lindgren första varvet (5 km) och hade 18:29. Andra varvet fick jag springa själv med Andreas Berners rygg i sikte men aldrig med någon kontakt. Den något för korta skogsmilen landade på 36:45 och hemmjoggen på ytterligare 6 km. Så sammantaget 22 km och ett pass med både bra känsla och flyt. 14 dagar efter Hamburg står jag på tröskeln till ett nytt steg i min löpning. Nu är frågan om man tar steget eller inte. Viljan finns där helt klart men det kommer krävas disciplin och engagemang. Samtidigt får man räkna med att resultaten av detta nya steg kanske inte kommer förrän våren 2017. När övergår löpning och en ”satsning” från att bli en hobby/projekt till en livsstil och vardagsrutin? Nya PB på 1500, 3000, 5000, 10km och 21,1km har jag i kroppen och inom räckhåll. Maran har jag inte bestämt mig än hur jag gör nästa vår. Det hade varit skönt att slippa pressa sig genom långpassen förknippade med maraträningen under vintern. Jag är dessutom så otroligt sugen på att klara nya livsmål. 1500 – 4:29, 3000 – 9:29, 5000 – 16:29, 10km – 33:59. Tror jag har det i mig med rätt träning. Men… Samtidigt är det en häftig känsla när kroppen är maratränad. Vilken blir nästa mara förresten?

Första gången jag träffade IS Götas ordförande BG Nilensjö (tidigt 2013) så pratade vi vad vi gör på milen (surprise, surprise). Han hävdade att många ”lätt” kom ner till 37:30 med hängiven träning och rätt förutsättningar. Men sen kommer där en brytpunkt. Ska du ta nästa steg ner mot 34-35, ja då är det en annan typ av träning. Jag tycker mig av egen erfarenhet kunna urskilja fler av dessa brytpunker. Ex steget till 45 och 40 på milen. Sen även ner på 34 minuter. Steget ner sen mot 30-32, ja då är du i en annan liga. Både i tider du gör men även tiden du lägger ner på träningen. Så… Kanske har man låga 34/höga 33 i kroppen utan att behöva öka dosen? Time will tell!

Just nu sitter jag i trädgården med Leo och Elliot efter en sådan där helvetesnatt med dålig sömn. Dagen fick en ruskigt dålig start, jag kan till och med ha hävdat att detta var årets sämsta dag. Något överdrivet, just nu sitter vi i trädgården i solsken och 18 grader. Där inne väntar en nybakad banankaka och imorgon vankas 10.000m test. Saker börjar med andra ord ordna upp sig. Träningsveckan har varit fantastisk med 15km löpning med Leo i vagnen igår med nästintill sommarvärme och dagen innan dess dubbelpass med pers på passet 5km 90/30 (90 sekunder snabbt följt av 30 sekunder långsamt i 5km). 2014 hade jag 18:22 på passet med klubben och sprang veckan efter 10km på 36:00. I veckan sprang jag passet på 18:07 på egen hand med 14km morgonjogg i benen. Det blir nog inga 34:59 på Springtime om en vecka men siktet är inställt på under 36 och topp 20. Känns väldigt bra och en perfekt genomkörare inför varvet en vecka senare!

Nästa inlägg kommer med största sannolikhet att bli en race report från Springtime 10km. Vi ses på andra sidan!

/Han som solar