”10! 9! 8!…” Stadsdirektören Palle Lundbergs röst är stark och peppande. Om 7 sekunder skulle startfältet skickas iväg igenom 21 stadsdelar och 42.195 meter av Helsingborg. Jag slår ett öga över axeln. Total adrenalin och fokus färgar ansiktsuttrycken på det främre ledet av löparna inför den tredje upplagan av Helsingborg Marathon. ”3! 2! 1!!!”. Time to fly, vi ses på andra sidan.

Jag kan skriva hur mycket som helst om veckan för Helsingborg Marathon. Hur mycket som helst om människorna som lägger ner sin hjärta och själ i evenemanget och hur mycket som helst om stödet från kommunen och invånarna. Men den boken sparar jag till äldre dagar. Istället gör jag likt förra året och listar mina topp-5 minnen från dagen. Men först lite om veckan för loppet.

Veckan för Helsingborg Marathon är väldigt speciell. Vi flyttar ner hela vår verksamhet ner till tävlingscentrum vid målområdet. Vi utgår därifrån under resten av veckan fram till loppet och har ca 30 personer inkopplade till och från varje dag måndag till torsdag. På fredag blir vi ännu några fler och på lördagen är vi närmre 500(!) personer som ser till att Helsingborg Marathon flyter på för publik, löpare, sponsorer m.fl. rätt häftigt när man tänker efter! Innan vi går på topp-5 minnena från årets upplaga längre ner tänkte jag dela med mig av lite bilder ”behind the scenes” från veckan för loppet och veckan efter loppet. Hoppas att ni tycker det är kul att få se lite om arbetet bakom HBGM och att vi ses i spåret snart! Enjoy!

SÖNDAG 28/8

MÅNDAG 29/8 – FREDAG 2/9

 

LÖRDAG 3/9 – LÖRDAG 10/9

 

TOPP-5 AV HELSINGBORG MARATHON 2016

5. Morgonsamlingen

04:25 ringer klockan. Jag tittar över i andra soffan i mitt vardagsrum. Sixten hajar till på golvet och ett ruffs vaknar till liv på soffan. Logistikchef Victor Dahl säger ingenting. Inte jag heller, vi vet som ska göras. Vi reser oss upp, packar ihop grejerna, borstar tänderna och hoppar in i elbilen. Vi hämtar upp Andreas på vägen ner och kommer ner på den beckmörka grusplanen som utgör tävlingscentrum veckan för loppet. Fjorton personer kramar om varandra samtidigt som banchefen af Guds nåde Helsingborg Marathon dukar upp en traditionsenlig frukost på muren vid målgång. Allihopa är taggade till tänderna och när man ser alla människorna som alla samlats för att få ihop Helsingborgs egna maraton så känns det helt plötsligt som att det kommer bli en helt fantastisk dag. 05:30 Drar alla igång sina respektive uppgifter. Kommunikationsteamet börjar förbereda dagen, logistikgänget lastar ut 22 pallar och ser till att allt förbereds inför att lastbilen ska komma och sista gänget börjar bygga upp målområdet. Banchefen med son och Jens Andersson hoppar in och börjar köra banan runt för att sätta ut kilometerskyltar och besiktiga banan. Som en väloljad maskin! Bästa minne nummer 5 – morgonsamlingen.

 

4. Åsa Eriksson, 2:a dam, springer i mål

Jag såg Åsa för första gången i en svettig glasbur i centrala Helsingborg i mitten av december 2015. Det var ett lätt steg som snabbt gjorde mig både imponerad och avundsjuk. Vem är detta? Sen visade sig, så klart. En orienterare. Min fördomsfulla bild av orienterare är att de alltid piskar upp oss löpare. Sen när man ger dem beröm och kallar dem för ”en bra löpare” är de snabba att rätta en och säga ”nej, jag är orienterare”. Andra gången jag såg Åsa var på nyårsafton i Helsingborg. På insidan i kurvan vid fyra kilometer på Sylvesterloppet. Jag hade mjölksyra och knuffade en tung vagn framför mig. Hon hade lätta steg och stegrade förbi mig. Vi sågs inte mer det loppet… Några månader senare dök Åsas namn upp som toppkandidat till att utmana om en pallplats under Helsingborg Marathon. Vi skickade en inbjudan till henne och the rest is history. Vi såg henne komma in på avstånd mot målet. Det bredaste leendet du kan tänka dig och hon applåderade publik och Team Rynkeby (som hon själv cyklat med till Paris tidigare det året) och var överväldigad av lycka med pers (9 minuter om jag inte minns fel). 3.06 i mål och andra plats bland damerna. IMPONERANDE! Bästa minne nummer 4 – Åsa Eriksson går i mål. PS. Läs gärna Åsas härliga race report här!

3. Min fru

Min fru tänker ni? Ja det krävs kanske en förklaring. Den 3 september var i år inte bara datumet för Helsingborg Marathon. Det var även min och Lisas 5-åriga bröllopsdag. Jag vet, jag vet. Inte särskilt romantiskt av mig att lägga maran på samma dag. Min fru har ställt upp och varit med på denna galna maratonresa i snart fyra år. Jag har bommat födelsedagar och bröllopsdagar. Varit disträ och inte alltid närvarande. Min fru är fantastisk, fullkomligt fantastisk och det är tack vare henne som denna resa har varit möjlig. Tack Lisa för att du är du! Bästa minne nummer 3 – Min fru och min ”stund” innan starten. PS. Och bröllopsdagen? Den firade vi senare i veckan med vin vi fått på bröllopet och hälsningar som legat i en burk i fem år.

 

2. Funktionärsfesten

Helsingborg Marathon är ett väldigt stort evenemang. Det kan vara svårt att greppa en organisation som ligger bakom ett maraton som går i ett varv. Det är Helsingborgs till ytan största evenemang med sina 42,2 km långa evenemangsyta. I år var vi närmre 500 personer som jobbade under veckan och dagen för loppet för att se till att löpare och publik fick ett bra Helsingborg Marathon. Vi har en ambition om att vara ”Sveriges bästa funktionärer” vilket vi jobbar aktivt med på olika områden i organisationen. I år har vi kommit en bra bit på denna vägen och har fått väldigt mycket positiv feedback om våra funktionärer. På onsdagen efter loppet har vi en kväll speciellt för dessa människor – hjärtat i Helsingborg Marathon. Sveriges bästa funktionärer! Denna kvällen går till historien som den bästa hittills. Bästa minne nummer 2 – funktionärsfesten

 

1. Starten

Vilken kick. Denna start på Helsingborgs egna maraton. All adrenalin hos löparna. Det fokus som man ser i blickarna på startlinjen. Man kan ta på den känslan. Och helt plötsligt vill man springa maraton igen. Och när nedräkningen börjar och stadsdirektören Palle Lundberg ropar högt ”10!, 9!, 8!”, då vet man att man lever. Denna stunden vill jag aldrig ska ta slut. Men det gör den alltid och längtan efter nästa start börjar direkt. En hel stad ställer sig bakom en så galen grej som att springa ett maraton. Det är kärlek. Bästa minne nummer 1 – starten